Snacka om att skiten sätter sig i huvudet. Jävla Gaga alltså. Gillar henne inte, men kan inte förneka att musiken är rätt grym. Inte texterna. Men musiken. Äsch.

Nu till det jag skulle skriva egentligen. Jag gillar inte att gnälla och ha mig men, nu kör vi med gnäll så det sjunger om det. För jag är så trött, och att skriva av sig har för mig alltid varit ett sätt att ventilera alltihop och lugna ner mig. Jag är så trött på folket hemma. Folket överallt, men framför allt folket i min klass. Det går inte, jag måste få komma bort. Nu.

När kommer jag till skolan är det enda jag hör på dagarna gnäll om hur dåligt allt är, hur äckligt allt är, hur fula folket är. Allt är dåligt. Alla är på dåligt humör, alla är less. 

Hur orkar man?

Jag är en glad människa. Generallt sett i alla fall. Klart att jag kan vara bitter, på ett rätt kul sätt vad jag har förstått, men jag försöker alltid att vara glad. Och när jag hör en massa jävla gnäll om dagarna så orkar jag inte. Det tar så mycket energi från mig att jag vet inte vad. Hur är det tänkt att jag ska orka vara pigg och glad när det enda jag får göra är att lyssna på andras skit och deras jävla "problem" om att de missat att skriva Judebrevet eller något jävla PR. Jag tycker inte om er, jag bryr mig inte om er. Hade ni varit mina vänner hade jag mer än gärna lyssnat och stöttat och försökt hjälpa, men nu är det inte så.

Jag tycker väl inte heller att det är så roligt att kliva upp på morgonen. Jag vill inte ha IG i idrott eller i mediekunskap, jag vill inte väga mer än sextio kilo, jag vill inte ha kort hår, jag vill inte ha illa med pengar på kontot, jag tycker inte att alla lärare i skolan är bra, jag tycker inte om skolmaten speciellt mycket. 

Men jag har pluggat upp 7 andra IGn. Jag har redan gått ner sju kilo sedan i somras, så jag försökte göra något åt det. Jag klippte håret kort för jag var less på det långa. Det växer ut igen Jag har ett jobb och får lön snart. Jag gillar de flesta lärare. Jag äter skolmaten ändå.

Och jag håller käften. Är det kanske jag som är onormal som sitter och är tyst när det är så mycket jag egentligen stör mig på, som stressar mig, som trycker ner mig och mitt humör på en nivå som inte ens är märbar?

Jag är också less på skolan. Jag är less på precis allting, men varför känns det som att det bara är jag i hela jävla världen som faktiskt inte låter det gå ut över andra? 

Jag vet inte. Kanske man ska köra på att vara lika jävla gnällig och sur som de är hela dagarna? För då mår man säkert bättre, ett glatt humör ramlar ju ner från himlen sådär. 

Ta tag i det för helvete, håll käften eller dö. Skaffa en kurator att prata med, en pojkvän, en mamma. De som är till för att lyssna på den där jävla skiten ni alla kommer och spyr ut över alla i klassen. Mig kvittar det, bara jag slipper er. 

23 dagar kvar. 23 dagar kvar, sedan slipper jag alla jävla arslen, och jag hoppas nästan att någon av er läser det här och tar åt er jävligt mycket. Tyvärr så är Frida den enda som gör det vad jag vet, och för hennes del så behöver hon inte ta åt sig av det här. Jag tror att hon vet vilka jag syftar på mest i den här texten.

Och nu hoppas jag att det inte är någon annan som tar åt sig. Detta gäller som sagt det äckliga folket i min klass. Behövde bara slänga ut mig det någonstans.

Phew.