Jag plockade ur alla mina örhängen i förrgår (sex stycken, plus en industrialstav) för att rengöra smyckena och sånt där, och jag vet inte om det bara är mina smycken, eller om det är skitsvårt att göra rent dem ordentligt. Min lösning på detta var att lägga i en liten burk med vatten och tvål och det funkade ju hyfsat bra ändå, yay!

I alla fall, meningen med det där ointressanta ovan, var att jag tänkte jag skulle sätta i dem igen idag. Jag hann sätta i ett enda. Det femte hålet i vänsterörat har jag en labretstav i istället för ett vanligt örhänge, och jag hade stora problem med att få det att läka för det är taget halvt i brosket och halvt i den mjuka delen av örat. I och med detta var det skitsvårt att få i smycket igen. Vilket också får mig att tro att hålet är taget nära någon nerv, för jag mådde illa som fan när jag tillslut lyckats få i det igen. 

Då, tänkte jag, att nej jag stannar hemma idag. Det var två minuter kvar tills jag skulle möta Sanne och jag skrev två olika versioner av ett "hej jag kommer inte idag"-sms innan jag blev förbannad på mig själv och reste mig, tog med väskan och gick och mötte Sanne i alla fall. 

Det där händer inte ofta, måste jag säga. 
I vanliga fall brukar jag vara sån att jag tar första bästa tillfälle och anledning för att få stanna hemma. Nu åkte jag ändå. Jag är faktiskt lite stolt över mig själv, och det var nog poängen med detta långa inlägg :D

My morning in great detail, varsågod. 
Jag tror nog alla dog av intresseöversvämning alltså, hehe.