Det känns bra att när man kliver upp halv elva så känns det brutalt tidigt.

Men uppe är jag, med plattat hår och är sminkad. Nu ska bara kläderna på, sedan bär det av till stan. Arbetsförmedlingen ska jag till först, ingen aning om vad det är tänkt att jag ska säga eller göra, men jobb ska jag fan ha. Nog för att Arbetsförmedlingen är känt för att suga kuk, men jobb ramlar ju inte ner från himlen direkt. Något måste jag ju göra. Mamma bärjade gnälla på mig igår, och jag orkar inte höra någon sån skit. Som om jag inte grubblar nog över att jag har ett jobb som ger mig typ tusen spänn i månaden. Jag behöver tio gånger mer. 

Men det kommer att ordna sig, jag får inte gå runt och deppa över detta. Pengarna är faktiskt inte värst just nu, det är det att jag inte har ett skit att göra på dagarna, men det får jag fixa till på något vis.

Nåväl, nu ska jag sparka iväg mig själv mot cykeln. Önska mig lycka till med det här, och låt oss hoppas att jag kommer levande ur detta.